Vulkanaska över London
Den 11 april 2010 åkte vi med flyg till London.
Den lugna avkopplingen under veckan byttes dock mot något som knappt någon i hela Europa kunde förutse, nämligen att vulkanen på Island skulle stoppa nästan hela Europas flygtrafik.
Anlände till London söndagen den 11 april och hade planerat att flyga tillbaka från London/Heathrow till Stockholm/Arlanda lördagen den 17 april.
Semestern var bra i början och vi hann se en del av de klassiska sevärdheterna, som t.ex. Big Ben, innan vulkanaskan ändrade alla planer.
Hann även ta lite engelsk öl.
och se de berömda Londonbussarna.
samt Milleniumhjulet
Ett besök vid Whitehall blev det också
På vissa ställen passerade tydligen hästar ofta vid övergångsställen. Har aldrig sett egna trafiksignaler för hästar tidigare.
Tower Bridge är förstås ett "måste" vid Londonbesök.
och det blev t.o.m. broöppning just då.
Och lite gatushow.
Ett amfibiefordon såg vi först köra omkring på gatorna och sedan mitt i floden Themsen.
Stora vulkanaskedagen.
På torsdagen den 15 april kom nyheten om vulkanutbrottet vid Eyjafjallajökull på Island. Första reaktionen var väl att det händer lite då och då att det blir vulkanutbrott på Island, men ganska snabbt hann verkligheten ikapp oss när det på TV:n kom upp "Breaking News: UK airspace closed".
Vad var det frågan om egentligen? Jo ett nytt begrepp som innebar att vulkanutbrottet inte bara var något som påverkade de som befann sig på Island, utan även större delen av Europa.
Det tog en stund att inse omfattningen och börja planera för hur länge detta skulle innebära stopp för flyget. På TV var beskedet att det kunde ta någon dag, en vecka eller kanske flera månader (!) innan det skulle gå att ta sig ifrån England med flyg. Insåg snabbt att vi dessutom befann oss på en ö, där det inte bara var att ta sig hem landvägen hur som helst, eftersom engelska kanalen ligger emellan.
TV visade program om farorna med att flyga med trafikflygplan genom vulkanaska. Dessutom hade jag nyligen sett ett TV-program hemma om British Airways plan (åkte själv med just British Airways nu) som 1982 råkade ut för att alla 4 motorerna stannade på marschhöjd pga just vulkanaska. Detta plan lyckades dock, som genom ett mirakel, få igång motorerna innan en given krasch och kunde senare landa, men det var nästan en omöjlighet tom i teorin.
Många gav besked att det nog inte var så stor risk att flyga genom askmolnen, men med TV-programmet i färskt minne insåg åtminstone jag att det inte var lämpligt att chansa på att flyga. Nu fanns ju inte heller den möjligheten, eftersom de engelska myndigheterna förbjöd flygbolagen att flyga under de förhållanden som rådde.
I massmedia meddelades att både Lufthansa och KLM hade gjort testflygningar genom askmolnen utan att efter landningen kunna upptäcka några skador på planen. Ett tag efteråt hade även British Airways provflugit ett plan genom askmolnen utan att de hittat någon påverkan, men myndigheterna lät sig inte övertygas av detta, utan luftrummet fortsatte att vara stängt.
Så började då planeringen. Stanna kvar och vänta ut att vindarna skulle vända och askmolnet försvinna eller ta sig hem på annat sätt direkt. Det kändes inte glasklart vilket alternativ som var bäst då ingen visste hur lång tid det skulle ta, så första steget blev att kolla med hotellet om det gick att boka ytterligare några nätter.
Det gick bra och vi fick tom behålla samma rum. Eftersom det nog ofta var fullbokat på hotellet, så var den troliga orsaken att askmolnet även gjorde att de turister som skulle komma dit senare inte heller kunde komma till London.
Bokade 4 extra nätter för säkerhets skull. Det blev ju dock inte gratis att bo kvar 4 extranätter på hotellet nära Oxford Street i centrala London. Tur att kreditkortet fanns med på resan.
Hade telefonkontakt med vänner hemma och med resebyrån. Resebyrån kunde förstås inte göra något åt själva flygstoppet, men var väldigt aktiva både per telefon och SMS med att ge tips och råd hur vi skulle agera.
Första rådet var att boka om flygbiljetten till ett senare flyg, även om ingen då visste om det skulle gå något sådant överhuvud taget. Dock var det viktigt eftersom det var en förutsättning för att ens ha en chans att komma med senare flyg.
Provade både att ringa till British Airways och att boka om på deras hemsida, men inget av dessa alternativ fungerade, så det blev till att ta sig ut fysiskt till Heathrow (c:a 1 timmes resa i vardera riktningen med tunnelbanan). Väl där mötte en totalt öde flygplats.
Medan vi var på flygplatsen kom det fram en person från BAA (British Airport Authority) och frågade om vi var intresserade att följa med en buss som skulle gå till Paris ganska snart. Vi hade dock det mesta av vårt bagage kvar på hotellet, så det var bara att glömma det alternativet.
Fick dock boka om returbiljetten till onsdag kl 13:50, men givetvis innebar det ingen garanti för att kunna komma iväg då. På TV sköts tidsfristerna upp hela tiden med c:a 6 timmar i taget av något som heter NATS. Så här står det på deras hemsida:
NATS provides air traffic control services to aircraft flying in UK airspace, and over the eastern part of the North Atlantic. Last year, NATS handled some 2.2 million flights carrying around 200 million passengers.
Safety is always NATS' first and foremost priority but we also aim to provide our service in an efficient and cost-effective way.
Därefter började de tvära kasten mellan positiva och negativa nyheter:
På kvällarna såg det ofta lite ljusare ut och det verkade som luftrummet skulle öppna nästa dag, men sen kom motbudet under frukosten på hotellet, då TV:n rapporterade att stoppet förlängts ytterligare. Samma sak upprepades flera gånger och humöret följde ungefär samma rutin.
Reaktionerna hemifrån var ofta av det lite hurtiga slaget typ "va skönt med lite extra semester". Dock var det inte så det kändes på plats, utan tiden gick åt till att kolla alternativ för att komma därifrån.
Ett alternativ som dök upp i våra huvuden var att kanske kunna komma med en båt från Harwich till Göteborg. Åkte därför till en tågstation för att kolla detta.
I kön stod även ett antal svenskar bakom oss och när vi berättade om planerna att hitta en båt till Göteborg kom blixtsnabbt svaret från en av svenskarna att det bara var att glömma. Frågade då om han menade att det redan var fullbokat, men fick svaret att båtarna till Göteborg slutade gå redan år 2006 !
Bara att glömma det alternativet alltså. Kanske lika bra det eftersom jag inte gillar att åka båt (blir lätt sjösjuk).
Kollade med andra turister på hotellet som satt i samma situation. Resebyrån SMS:ade att SAS skulle sätta in bussar från London till Köpenhamn och det fanns ett telefonnummer att ringa för att boka plats. Provade att ringa angivet telefonnummer, men det gick inte att komma fram på detta. På hotellet fanns några PC:s där man kunde lägga i ett pund och surfa i 20 minuter. Det var dock ständig kö till dessa PC:s, men vi kom så småningom åt SAS hemsida, men det var samma info/telefonnummer där. Bussarna skulle gå från Terminal 3 på Heathrow på morgonen.
På British Airways hemsida var inte heller lätt att få fram någon nyttigt. Träffade några andra svenskar som hade åkt med Ryan Air, vilket de ångrade. De hade inte fått någon som helst hjälp därifrån, och trots att hela Europa hade kaos, sa de att senaste uppdatering på Ryan Airs hemsida var från oktober 2009.
Efter ett antal dagar stod det klart att nu måste något göras för att inte bli kvar för gott. Åkte till St Pancras tågstation varifrån Eurostartågen under engelska kanalen utgår.
De tågen går antingen till Paris eller till Lille/Bryssel. Eftersom Paris är längre söderut än Bryssel bestämde vi oss för att försöka få biljett till Bryssel. Efter c:a 1 timmes kö kom vi fram till biljettkassan och bokade 2 biljetter till Bryssel via Lille i Frankrike. Hade inga kontanter så jag skulle betala med kreditkort. Då fick de ingen bekräftelse på att betalningstransaktionen gått igenom. De bad oss därför vänta en dryg halvtimme en bit bort för att se om det skulle komma bekräftelse. Efter denna tid kontaktades vi med besked att betalningstransaktionen inte blivit bekräftad, så då fick vi börja om från början och den här gången blev kortbetalningen bekräftad.
Stationen lockade med en Champangebar
Det var dock fullbokat till Bryssel samma dag, så biljetten till Bryssel gällde nästa dag kl 14:30.
Nästa dag var det också dags att ställa sig i kö tidigt för att försöka boka resterande sträckor hem (eller åtminstone till Köpenhamn). Stod därför i kö tidigt nästa dag. Efter c:a 2 1/2 timme ytterligare i kö på tågstationen hade vi äntligen fått resan Bryssel-Köln-Hamburg-Padborg-Fredericia-Köpenhamn bokad och betald med kreditkort.
Chansade på att få hjälp med att boka hotell i Bryssel på tågstationen och även om det nog egentligen inte tillhörde deras egentliga arbetsuppgifter så hjälpte personalen till med det också.
Det tog ganska lång tid och de som köade bakom oss såg inte glada ut när han ägnade så mycket tid åt oss. Dock fick han ingen bekräftelse på att hotellbokningen gått igenom, men vi betalade ändå hotellet och fick ett telefonnummer och ett referensnummer som vi kunde åberopa för att få tillbaka pengar om bokningen inte gick igenom.
Fick alltså chansa ännu en gång på att det skulle lösa sig. Medan vi stod vid kassan hängde sig PC:n bakom disken och han var tvungen att starta om den. Såg då att han hade Windows XP Home Edition (på ett ställe som väl närmast kan jämföras med SJ i Sverige...).
Dessutom hade han 2 st PC:s men han beklagade sig för oss varför bara den ena PC:n var kopplad till skrivaren som stod bredvid. Som gammal PC-tekniker hade jag god lust att fixa det åt honom eftersom han var så hjälpsam mot oss.
Strax bredvid var det kanske 5-6 kassor där de knappt hade något att göra, men de kunde bara boka inrikes tågresor.
Med tågbiljetter i handen, och förhoppningsvis någonstans att bo i Bryssel när vi kom fram, var det dags att skaffa Euro på ett växlingskontor. Euro var ju inget vi tänkt på att ta med hemifrån.
Därefter var det dags att gå igenom passkontroll och säkerhetskontroll av samma typ som på flygplatser trots att vi bara skulle åka tåg. Förmodar att det berodde på att vi skulle åka under vattnet (engelska kanalen) till Frankrike och sedan Belgien. Kan ju vara förenat med vissa säkerhetsaspekter så som världen ser ut idag.
Resan London/Lille/Bryssel tog c:a 2 1/2 timme varav delen under vatten tog c:a 20 minuter trots att de körde väldigt fort. Många har frågat mig efteråt hur det kändes att åka tåg under engelska kanalen och svaret är att det kan liknas vid att åka tunnelbana under vattnet mellan Gamla Stan och T-Centralen i Stockholm förutom att det tog längre tid. Mao man såg bara en tunnelvägg rusa förbi under 20 minuter.
Väl på andra sidan stannade tåget i Lille (i Frankrike) och körde sedan vidare till Bryssel. Hur skulle vi göra när vi kom till Bryssel? Min fru ringde till en kollega som är från Belgien och hon kontaktade i sin tur vänner i Bryssel och ringde tillbaka och sa att vi skulle mötas av Serge och Pascal på tågstationen. Eftersom vi aldrig hade träffat eller talat med dem tidigare så blev det ju intressant att se hur vi skulle hitta dem, men det löste sig.
När vi kommit av tåget i Bryssel ringde mobilen och det var då Serge som frågade var vi befann oss. Det enda vi visste var att han skulle ha glasögon. Vi kontrade med att vi hade en röd och en mörkblå resväska och att vi stod utanför en viss butik på stationen. Det tog bara någon minut så kom de fram till oss.
De hjälpte oss ut på en parkering utanför stationen och lastade in våra väskor i sin bil och körde oss till Ibis Hotel. Serge hade gått till hotellet innan och kollat att det fanns en bekräftad bokning för oss!
När vi kom fram till hotellet kl 18:30 sa de att vi kanske ville vila någon timme och frågade sedan om vi ville gå ut och äta middag med dem på en restaurang vid Grande Place där de hade bokat bord till kl 19:30.
Det var bara några minuters gångväg från hotellet, så när vi kom fram gick vi en trappa upp där de hade bokat fönsterbord med utsikt över Grande Place.
Serge jobbade som översättare och Pascal jobbade på en stor belgisk bank, så de hade inga problem att tala engelska med oss.
Vi åt en god middag med vin och öl och när vi var klara tog jag fram plånboken för att betala, men de bad mig stoppa undan den och så betalade de för oss alla 4. Tala om gästfrihet!
Tåget mot Köln skulle avgå från Bryssel kl 07:25 nästa morgon. Vi hade tänkt beställa en taxi till stationen, men då sa de att de kunde komma och hämta oss kl 06:30 och köra oss till stationen innan de gick till jobbet. De körde oss till stationen, följde med in och kollade plattform mm och följde tom med ända upp på plattformen för att förklara hur märkningen av spår och liknande fungerar i Belgien.
Vi bytte mailadresser för att kunna hålla kontakt framöver.
Väl ombord på tåget till Köln rullade det på och i Köln fick vi byta tåg.
I Köln steg vi på ett tåg som skulle ta oss till Hamburg med ett antal stopp emellan, bl a Dortmund och Bremen.
På vägen genom Tyskland steg det på en resenär i samma kupe och började läsa en bok om att lära sig svenska, så då blev det lite konversation med honom på vägen.
I Hamburg var det dags för tågbyte igen och det tåget skulle ta oss till Padborg, som vi aldrig hört talats om tidigare eller visste var det låg, men det visade sig vara vid gränsen mellan Tyskland och Danmark upp mot Jylland.
I Padborg blev det tågbyte igen och vi kom ombord på ett dieseldrivet tåg (närmast att jämföra med rälsbuss) som stank diesel och körde kanske i 50 km/timme. Började bli oroliga att vi inte skulle hinna med nästa tåg och vid något tillfälle stod tåget kvar vid en station kanske 20 minuter och när en medpassagerare kollade utanför verkade det som hela tågpersonalen bara dragit därifrån. Nåväl, så småningom körde tåget vidare.
I Fredericia blev det tågbyte igen och det tåget skulle i alla fall gå till Köpenhamn (som började verka som vi nästan var hemma...) På det tåget hade vi dock inte fått några platsbiljetter och den sträckan skulle ta c:a 2 1/2 timme. Vi chansade dock och satte oss på 2 platser som var märkta med "kan vare reserveret". Turen var med oss och ingen annan kom och gjorde anspråk på dessa platser.
Under resan genom Danmark hade vi per telefon fått hjälp att försöka hitta hotell i Köpenhamn (helst nära tågstationen). Vi fick också på omvägar höra att det var ett hotellrum bokat, men ingen visste på vilket hotell... Efter diverse jagande per telefon fick vi i vart fall fram att rum var bokat på hotell Norlandia.
När tåget kom till Köpenhamn på torsdagkvällen gick vi därför direkt till biljettkassan för att boka tåg Köpenhamn-Stockholm.
Det fanns inga biljetter på torsdagskvällen och när han kollade det ena tåget efter det andra under fredagen var det fullbokat, fullbokat, fullbokat, trots att de satt in extravagnar på X2000-tågen.
Till slut hittade han 2 platser på ett X2000-tåg som skulle gå från Köpenhamn kl 18:19 på fredagkvällen och anlända till Stockholm strax före midnatt på fredag kväll.
Tillbringade därför fredagen med att gå runt i Köpenhamn, i bl a Nyhavn.
Dansk humor (gratis aska) fick vi också se där:
När det närmade sig fredag kväll gick vi till stationen och kollade på TV-skärmarna vilket spår tåget skulle gå ifrån.
När det var c:a 25 minuter kvar till avgång kom det upp på skärmen att tåget var inställt (!) och att det skulle gå ersättningsbuss till Malmö utanför hotell Astoria. Rusade ut dit och där fanns varken ersättningsbuss eller andra resenärer. Eftersom jag fotat av TV-skärmen kollade jag i kameran för att se att vi verkligen sprungit till rätt ställe.
Jodå, det stämde och efter ett tag anslöt fler resenärer som också skulle med, men ingen ersättningsbuss syntes till. Efter ytterligare en stunds väntan kom en man i gul självlysande väst (gissar att han kom från DSB eller liknande) och sa att det inte skulle komma någon buss utan att vi blev tvungna att ta lokaltåg till Malmö.
Jagade ner till plattformen med allt bagage och kom ombord på lokaltåget som stannade vid flera stationer på vägen. Vi visste inte hur dags X2000 skulle gå från Malmö, så vi sprang utefter hela plattformen i Malmö och därefter tillbaka lika långt på en annan plattform. X2000-tåget var dubbelt så långt som normalt pga extravagnarna, men vi hann ombord innan det körde.
Slog oss till ro på de platser vi bokat och såg fram emot sista etappen till Stockholm Central, dit vi skulle komma strax före midnatt på fredagskvällen. Någonstans strax före Nässjö ropade de dock i högtalaren "tågpersonal till vagn nummer..., MYCKET angeläget". Strax efter kom konduktören springande genom vagnen och tåget bromsade in och stannade mitt ute i skogen (kolsvart utanför fönstren). Ingen visste vad som hänt, men efter kanske 5-10 minuters väntan kom konduktören tillbaka genom vagnen och sa att det "inte var panik". Vad som hänt fick vi dock aldrig veta.
Efter det gick det "som på räls" och vi anlände nästan enligt tidtabell på Stockholm Central.
Just då kändes det inte riktigt OK att ta pendeltåg hem, utan det fick bli taxi. Väl hemma var vi dock tillbaka till det pågående stambytet så det var bara att bege sig ner till de tillfälliga bodarna för dusch och toa på gården mitt i natten.
Så kan det gå när man försöker åka iväg på en veckas avkoppling!